Yogans logik

Vad som från början var en helg som var alldeles tom i kalendern blev det en väldig massa gjort. Saker som jag har skjutit upp, som att dra fram borrhammaren och borra upp lite tavlor och hyllor i våra stenhårda betongväggar. Vi har börjat på vår uppsats och det känns riktigt bra, det flöt som på redan från början. Ovanpå det här har jag även hunnit med telefonmöte, en kväll med fina Malte och att jobba i natt. Nu är jag så där lite groggy som en blir när det bara har blivit fyra timmars sömn. Men lite skogspromenad och yoga på det så är jag nog som ny igen.

Jag har funderat mycket på det här som det pratades mycket om på yogaveckan i oktober, att göra saker som väcker motstånd hos en då det väcker upp saker i det undermedvetna. Tapas kallas detta, vilket gör det väldigt lätt att komma ihåg, och är en av de fem niyamas, en sorts riktlinjer i livet. Någon förklarade niyamas med "så som vi beter oss när ingen ser", det tyckte jag var väldigt fint. Tapas är som sagt en av dessa, den brukar även innefatta disciplin och självkontroll. Än har jag inte fått till att göra något som känns motigt varje dag, men lite då och då. Jag har börjat att förstå meningen med att utsätta sig själv för det obehagliga ibland, att inte bara göra det lätt för sig och undvika det som känns jobbigt. Då är det svårare att växa och utvecklas. Det känns ju väldigt logiskt. För den oinsatte, och även mig själv innan jag grottade ner mig, så kan yogafilosofi kännas lite flummigt. Men det är ju precis tvärtom, det är väldigt logiskt men på andra sätt än de vi är vana vid.