Balans mellan aktivititet och passivitet

Den här helgen har jag verkligen varit ur fas och Jenny också. Det har egentligen varit en väldigt mysig helg med fina vänner men ingenting har blivit som vi tänkt och jag har varit rätt tömd på energi. Gårdagens extra timme sov jag bort, men det var kanske det jag behövde.

Veckan som ligger framför mig är långt mycket mer fylld än vad jag har vant mig vid den här hösten. Nackdelen med att ha lugna perioder är att jag aldrig känner mig riktigt redo när det plötsligt blir mer att stå i. Samtidigt vet jag att mitt kapha-jag mår mycket bättre när jag håller igång lite. Det är svårt att hitta balansen mellan att ta det lugnt och att bli slö och lat. Den senaste tiden har jag nog tippat över mer och mer mot den slöa sidan och när mörkret nu på allvar kommer så behöver jag nog lite mer aktivitet i livet. Fast nog känns det lite motigt just nu, fullt upp i veckan och sen ska jag jobba hela helgen. Från och med nästa vecka blir det två yogaklasser i veckan för min del då min fina yogakollega har blivit sjukskriven. Men ofta behöver vi ju motsatsen till det vi vill. Som nu när jag helst av allt vill göra ingenting så behöver jag nog något som drar mig utanför lägenheten.

Vilken morgon

Jenny ringer och väcker mig runt halv sju eftersom Sylvester har följt efter henne till tåget. Så det var bara att kasta på sig lite kläder och dra med en halvsovande Doris ut i mörkret. För att göra en lång historia kort så hittade jag honom nästan inne i stan, någon kilometer hemifrån och efter 45 minuters kamp mot nya kvarterets gangsterkatter, bilar, hundar, Doris och en sopbil så kom vi hem alla tre. Doris är nu sur och Sylvester är helt slut. Jag känner mig inte riktigt på topp heller efter den här starten på dagen. Jag har vant mig vid att stiga upp tidigare än vad jag behöver så att jag har möjlighet att ta det lugnt på morgonen. Det finns tid att sjunga mantras, meditera, gosa med djuren, äta frukost och dricka kaffe i lugn och ro. En sån här morgon blir därför allting lite upp och ner. Så här sitter jag i soffan, med mikrouppvärmt kaffe och med en icke-fungerande tv. Men som tur är har den här dagen en bra chans att få en bättre fortsättning. Om ett par timmar ska jag få lämna surpuppan Doris hos bästa Ásta och åka till Ö-vik för att möta upp Jenny och gå på spa under eftermiddagen. Dessutom är det ju fredag och min sista lediga helg innan jag återgår till att jobba varannan helg.

God morgon!

Torsdag

Igår bestämde jag och mina pluggkompisar att vi kan nog inför den kommande tentan. Vi och sjukvårdsrådgivningen på internet. Det kändes som ett bra beslut. Ofta när jag inte lyckas sätta mig ner med böckerna eller när jag väl gör det och ändå inte får någonting gjort så beror det på att jag inte känner något behov av det. Att jag känner att jag faktiskt kan det här och inte behöver plugga. Så det så är kanske fallet även denna gång. Dessutom, om jag ändå inte får det gjort känns det oftast bättre att släppa det helt och fokusera på något annat ett tag. Annars sitter jag bara i soffan och känner mig rastlös. Så idag ska jag istället peppa Jenny och hennes tentapluggande, sy lite, pilla med lite foton och ikväll blir det kanske yoga.

Om mani padme hum

Kirtan får mig verkligen att må så bra. Gårdagens nya skiva till yogan med musik av Deva Premal gjorde mig glad hela kvällen. Det kanske i och för sig även berodde på mysiga yogadeltagare och god pizza efteråt. Fast sen igår kväll har jag längtat till nu på morgon då jag snart får sätta mig på en buss och fara till Maria med Deva Premal och Om mani padme hum i lurarna.

Yogarus

Oavsett hur seg jag känner mig innan en yogaklass kommer jag alltid ut med världens energi. Visst får jag det även av att gå på andras klasser men det är något visst med att få lära ut. Jag älskar det. Men det blir sen middag och sen kväll när jag har tisdagsyogan, det är inte riktigt vad jag gillar men det får det vara värt. Nu ska jag varva ner med lite te och förhoppningsvis kunna komma i säng snart.

Kirtan

Pluggandet går verkligen inget bra den här kursen. Men som tur är ska jag till min fina klasskompis Maria imorgon, så kan vi vara ineffektiva tillsammans. Idag har jag istället sytt klart en tröja och gjort mina andningsövningar. Ikväll ska jag hålla yoga och jag borde bränna en ny skiva med kirtanmusik, jag börjar bli väldigt less på min nuvarande. Jag tycker egentligen bäst om att yoga utan musik men när en är på ett gym mitt i stan, bredvid en tågstation med gym, spinning och steppass vägg i vägg så måste en anpassa sig. Jag upplever att rummet får en mjukare, mer avslappnad och mysigare atmosfär. Tips på bra kirtanmusik mottages gärna!

Mantras

Världens mensvärk och tvättid är ingen bra kombination. Men nu är det gjort och jag har till och med lyckats handla. Plugga något har jag däremot inte gjort, men vad gör väl det, det är ju bara måndag.

När jag var ute med hundarna i skogen funderade jag på det här med mantras. Det har alltid varit det jag har haft svårast för. Det är inte meningen att en intellektuellt ska försöka förstå sig på mantras utan det handlar mer om olika vibrationer som påverkar en på olika sätt. Som med det mesta, speciellt inom yogan där mycket förändring sker på en subtil nivå, märker en ingen effekt direkt utan en måste praktisera och ha tilltro till traditionen. Som sagt, jag har tyckt att mantraövningar är väldigt tråkiga. Förmodligen mycket för att jag har inte haft känt en effekt direkt. Det är skönt att sträcka ut kroppen och röra kroppen i asanas och med yoga nidra, meditation och pranayamas blir jag avslappnad. Men mantras har verkligen känts som ett nödvändigt ont, men jag har ändå haft en tilltro till att de är bra. Den senaste tiden har jag dock börjar uppskatta mina mantras mer och mer. Jag kan känna dess effekter även om jag inte kan beskriva dem. Det är nu den del av min yogarutin som jag har lättast för, som jag mest sällan hoppar över. Det är häftigt hur en förändras.

Nu ska jag prova mitt nya yogite, lakrits och mint.

Inomhuskyla

Söndagar är nog min favoritdag. Det råder en lugn stämning vart en än rör sig. Hemma, i skogen, på gymmet och på stan. Söndagar är dessutom den dag då jag brukar vara som mest kreativ och effektiv. Dagen då jag får gjort det där som jag skjutit på länge. Som att redigera klart bröllopsbilder, sy ett skynke till badrumsskåpet och gå ut med pappersåtervinningen. Nu återstår bara att försöka fixa ett fönster som har hängt sig eller något och därmed ej går att stänga helt. Det börjar bli lite väl kyligt att sitta här vid datorn nu. Igår när jag hade suttit här och redigerat bilder var både mina fingrar och mina tår iskalla. Så det är kanske bäst att jag förflyttar mig till det mer behagligt varma yogarummet och låter kroppen värma upp sig igen.

Bilder

Nu har jag tagit tag i att redigera bröllopsbilder. Hur många fina bilder som helst har fina Emelie tagit. Jag tände lite ljus och satte mig i vårt något kyliga kontor, fönstret har hängt sig och går inte att stänga.. Det är finns en sån tillfredsställelse i att ta tag i saker en skjutit upp länge. Nu ska jag leta upp en bra film till vår sedvanlig fredagsmyskväll.

60-tals yoga

Nu är det helg! Hjärt- och lungräddning för barn stod på schemat imorse och det var den sista skolrelaterade aktiviteten för veckan. Ikväll har jag hållit yoga med 60-tals tema. USM hade temakväll och även yogan blev en del av den. En del övningar för hjärtchakrat och metta-meditation blev det, rätt så mysigt ändå. Men nu är det helg och det har firats in med tacos och popcorn. Nu får jag äntligen gå och lägga mig!

Pysselsug

Jag håller på att avsluta ett broderi jag började på under min första praktik under första terminen på utbildningen. Långt bort i Storuman hamnade jag och tänkte att jag behövde någonting att göra. Det skulle bli en present till Jenny men det tog så lång tid att jag lessnade. Men nu har pyssellusten vaknat i mig igen. Så kanske kan Jenny få sin present innan jag tar examen till sommaren..

Att ha tid

Förkylningen är borta, yogarutiner återupptagna och jag känner mig på banan igen. I några dagar nu har jag gjort en serie asanas som vi utövade under utbildningsveckan och som balanserar alla tre doshor, kroppstyper som en talar om inom ayurvedan. Det är rätt kraftfulla övningar och jag har känt hela tiden att jag får en sånt energitillskott av att göra dem. Detta är ju så klart trevligt och välbehövligt på eftermiddagarna då jag oftast gör asanas. Men jag har sovit så dåligt de här senaste dagarna och drömt mycket konstigt. Så jag kanske få ändra om lite på min dag och göra dessa övningar på morgonen istället.  Testa mig fram och se vad som fungerar bäst just nu, som vanligt med yogan alltså. Jag känner mig väldigt glad över att jag har möjlighet att ofta lägga upp mina dagar själv och göra saker när det passar, inte när jag hinner. Nu fick jag ett väldigt sug efter att fortsätta med ett korsstygnsbroderi som jag började med för några år sen men aldrig avslutade. Fina onsdag!

Att njuta

Vissa dagar måste jag verkligen påminna mig själv om att försöka njuta av fördelarna med att studera istället för att gnälla. Idag är inte en sån dag. Idag känns det hur skönt som helst att själv få bestämma om jag vill åka till skolan eller bara läsa in det hemma i mina böcker. Att få välja att sitta kvar i soffan med en varm kopp te och en filt istället för att ge sig ut i kylan är väldigt lyxigt. Till sommaren tar jag examen och kommer inte att ha den här lyxen nå mer. Jag längtar något enormt till att få bli klar och få börja jobba men nu ska jag njuta av det här.

Förkylningen har börjat lägga sig, även om min hals inte riktigt vill sjunga mantras än. Kanske blir det lite lugna asanas i eftermiddag och sen inflyttningsfika hos bästa Daniel.

Sjukdag nummer 2

Te, chips och en dålig julfilm på tv har den här dagen bjudit på än så länge. Men om jag vilar tillräckligt bra idag kanske jag mår bättre imorgon och kan få rensa ur förrådet och göra balkongen redo för vintern. Tänka sig vilken belöning. Kanske kan jag få frugan att göra yoga nidra med mig så att vi verkligen får vila.

Dåligt värre

Jag är dålig på att vara sjuk. Jag gillar att ta det lugnt, slappa i soffan, gosa med djuren och göra yoga. Men så fort jag blir förkyld och verkligen borde ta det lugnt så får jag en sån lust att göra allt möjligt. Dagen började bra, med att jag lånade om några yogaböcker från biblioteket så att jag slapp cykla ner till stan för att lämna tillbaka dem. Men nu kunde jag inte hålla mig längre utan började snickra ihop spännramen. Denna ansträngning ledde till att jag nu känner mig något knäckt. Det kanske är bäst att återgå till att spela Wordfued med Jenny.

Förkyld

Det är fredag och jag är förkyld, så det blev ingen fredagsyoga för mig imorse. Men vad gör väl det, jag har gjort pepparmynta och ingefärste och myser i soffan med Tofu.

Idag har jag dagen ledig och ska bara ta det lugnt. Kanske ska jag ge mig på att snickra ihop en spännram till min fina Buddha-duk som jag köpte i Indien och inte har tagit mig an än.. Det känns som en lagom plan!

Slappt

Sakta men säkert börjar jag komma in i vardagen, men yogan hänger kvar på ett hörn den med. En tur på ICA, lunch med fina Ásta och så har jag äntligen gjort klart en komplettering till en skoluppgift som jag lyckats skjuta upp flera månader, det har jag ägnat dagen åt. Trots att det blir en del när en ställer upp det så här så känna det hur slött som helst med tanke på alla rutiner på kursgården. Jag tror också att det är det faktum att min höst är mycket lugnare än vad mitt liv brukar vara som gör att jag känner mig slapp. Men samtidigt njuter jag och snart har jag nog vant mig!

Yoga MVC

Min dröm har varit länge nu att få starta en privat mödravårdcentral med någon form av yogisk inriktning. Det ligger en bit bort i tiden, säkert minst tio till femton år, men det börjar faktiskt kännas som om det skulle kunna gå. Jag pratade om detta med en av alla fina människor på yogaveckan och hon fick det att låta så enkelt. Att enda skillnaden mellan dröm och verklighet är handling. Även om detta ligger långt bort i tiden nu så kan jag ändå ta steg i den riktningen. Det har jag ju också gjort, snart är jag färdig sjuksköterska och jag går just nu min andra och en mer fördjupad yogalärarutbildning. Framtida steg blir att läsa vidare till barnmorska och fördjupa mig i yoga som metod före, under och efter förlossning. Både för den födande kvinnan och en eventuell medförälder. Under yogalärarutbildningen ska vi skriva ett fördjupningsarbete och jag ska skriva om just det, om hur främst meditation kan påverka processen som det innebär att få barn. Så visst är jag redan på väg dit, en lite skrämmande men härlig tanke. Jag har inte undersökt närmare hur det rent praktiskt går till att starta en privatklinik och det kommer säkert att bli en enormt krävande och byråkratisk process när den tiden väl kommer. Även om det inte känns så lockande så är det inte direkt avskräckande heller. Något som däremot känns lockande är att börja hålla gravidyoga och yoga för nyblivna föräldrar.

Raga och dwesha

Lite halvtaskiga iPhone bilder är allt jag har att bjuda på. Någon gång borde jag verkligen ta med min systemkamera. Nå väl. En underbar vecka jag har som sagt haft. Att få bo, yoga, umgås och karma yoga med så varma och härliga människor är verkligen en ynnest. Under lärarutbildningen har de olika veckorna vi spenderar på kursgården olika teman, denna veckan var temat raja yoga. Vi pratade om yoga sutras och diskuterade kring dem. Så mycket kunskap och visdom, om än förpackat i ett något föråldrat synsätt. Det som fastnade mycket hos mig var begreppen raga och dwesha, två av de kleshas eller hinder vi har i livet. Raga, allt vi vill ha, det som skänker njutning och dwesha, det vi inte vill ha och försöker undvika, det obehagliga, tråkiga och jobbiga. Att sinnet i stort sett hela är ockuperat med detta. Det vi vill och det vi inte vill. När vi dessutom får någonting vi vill ha, ett jobb, kärlek eller en ny cykel så är det som upplever som lycka kortvarigt innan vi börjar oroa oss för att vi ska förlora det vi nu har fått. Jag har börjat uppmärksamma det under de här senaste dagarna och raga/dwesha tar verkligen mycket tid och kraft.

Nu är jag fylld med ny inspiration dels till mina yogaklasser men mest till min egen sadhana, mitt eget utövande. Veckan har, förutom givande föreläsningar och diskussioner, bjudit på en massa mantras, meditation, asanas, andning och alltid fantastiska kirtan. Att sitta i en ring och sjunga mantras högt och snabbt, klappa, trumma och röra kroppen är något som vid första anblick ser något sektlikt ut men som verkligen frigör så mycket på alla nivåer. Jag har dessutom spenderat all min karma yoga i köket och har nu ont i tummen efter allt rotfruktsskalande och är alldeles missfärgad om händerna. Ashramliv är inte direkt någon semester.. Karma yoga ska jag skriva mer om en annan dag, det är någonting jag börjar uppskatta mer och mer.

Hemma

Imorse klev jag upp halv sex för mantras och yoga, tolv timmar senare sitter jag nu hemma i min soffa. Jag lyssnar på kylskåpet, diskmaskinen och trafiken utanför som plötsligt låter väldigt högt efter en vecka på ashram. Jag vill skriva av mig men det får bli imorgon. Nu ska jag slöa lite, njuta av att var hemma och vänta in Jenny och kidsen.

Sista kvällen

Då var jag i stort sett packad och klar. Yogamattan är ihoprullad, väskan fylld med varma kläder och min iPhone laddad med radioprogrammet Kyss min plysch. Det känns alltid lite motigt så här sista kvällen hemma men det är ju samtidigt skönt att ha någonting så här bra att komma hem till. Dessutom är en vecka med bara yoga precis vad jag behöver just nu. Det är märkligt hur det alltid känns så, att det ska ska komma alltid kommer när jag behöver det som bäst. Lite märkligt men mest härligt.

Ha en fantastiskt fin vecka!