Det är inte så att jag är mörkrädd hela tiden men att vara själv hemma och framförallt sova själv hemma har jag tyckt illa om. Jag kan inte sätta fingret på vad det är jag är rädd för, det är inte en logisk känsla utan tankar som dyker upp på att det kanske kan vara något/någon i lägenheten som lyckas fastna och gör mig rädd. Så jag bävade lite för att vara själv i en hel vecka nu men tänkte samtidigt att det kanske var bra, en chans att komma över det här. Två nätter har gått och hittills har jag inte varit ett dugg rädd och det har inte alls känts jobbigt. De vanliga tankarna kommer fortfarande men nu lyckas jag slå bort dem innan de får fäste, det har jag inte kunnat innan. Jag tror att jag vet var denna förmåga plötsligt kom ifrån. Antar mouna, den meditation som jag brukar göra, består av olika steg och det steget jag har arbetat med nu går i korthet ut på att en ska låta spontana tankar dyka upp, reflektera över dem en stund och sen slå bort dem så att sinnet åter blir tomt, innan nästa tanke dyker upp och så vidare. Nu har det blivit mycket lättare att använda det här i livet utanför meditationen också men jag har inte haft någon tanke på hur jag skulle kunna använda det. Yogan fortsätter att göra gott för mig alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar